måndag 28 november 2011

Öka ditt kulturella kapital.

Dagens Metro-krönikör skriver om plagget som vanligtvis associeras till kultureliten, men som kommit att bli streetsmart: Den lappade koftan. Att de lappade ärmarna blivit trendiga just nu beror troligtvis på fler saker. Till att börja med är det med allra största säkerhet oron för det finansiella läget – vi lägger inte lika mycket pengar på nya kläder utan tillåter dem åldras med värdighet. Det är mer legitimt med second hand och att laga sina gamla favoritplagg, istället för att kasta bort dem vid åsynen av första maska eller hål. Armbågarna är mest utsatta för slitage, även om man inte armbågar sig fram i en hårt rivaliserande kulturelit.
Många av dagens unga är roade av att göra något personligt av sina plagg och utsmyckar det enkla vardagsplagget med exempelvis skinndetaljer, tryck eller brodyr. Egensinnigt dekorerade plagg är ett uttryck för personlig stil och smak. För den som inte är road av att sy, finns färdiga lösningar att köpa – färdiglappade plagg.
En författare.
Slutligen har författaren tagit klivet ut ur finrummet och blivit en vanlig människa. Jag tycker mig märka att allt fler talar öppet om sina författardrömmar och bokprojekt som bara väntar på att bli utgivna. Det är inte längre förbehållet en liten elit att skriva snäva poem. Nä, för när någon så folkkär som Tomas Tranströmer går och vinner Nobelpriset – ja, då väcks hoppet i ett och annat diktarhjärta. På med skrivarkoftan, som vid sidan av kaffet och ciggen är det som gör att författarstereotypens penna glöder! Glöm för all del inte heller bort alla de, mer eller mindre kända personer, som väljer att berätta sitt livs historia och ge ut självbiografier långt innan karriären är över. Men det dröjer nog till dess att vi får se Zlatan i en stickad tröja med renmotiv och lappade ärmar.

Öka ditt kulturella kapital med en lappad kofta. Så här gör du för att förlänga livet på din favoritkofta.
Min älsklingskofta kommer från Isle of Skye. Den har tio år på nacken och behövde förstärkas i de numera slitna armbågarna. Två ovala läderbitar som överlevt en smått maläten kofta av ännu äldre datum blir räddningen.

Nåla fast lapparna i de gamla hålen.
Sy fast lappen med en tråd som inte krymper vid tvätt.
Så där! Klar att författa nya storverk!
För den som vill köra överkursen på armbågslappning rekommenderar jag att tillverka eget skinn. Slöjdportalen Zickermans tipsar om hur du garvar skinn hemma. Klart prisvärt och miljösmart!

Jul i hållbarhetens tecken.

Lagom till julrushen passar Ekoguiden på att ge ut första numret av sitt nya magasin. Det är fullmatat av nyttiga tips för den som snabbt vill hitta till de smarta och snygga julklapparna och några av Stockholms bästa second hand butiker. Dessutom finns det tips på var du och dina vänner kan fika om du bor i, eller åker till Göteborg, Uppsala, Falun eller Gotland över julhelgen. Ett nyhetsmagasin med inspiration för en riktigt god och hållbar jul. Missa inte!

onsdag 23 november 2011

Blandade band

Inte så smickrande.
Man har gjort sig fin och ska gå ut och så upptäcker man att något felar: en maska har gått, en tråd hänger löst eller så slingrar sig en silkig tråd upp i nacken. Inte så smickrande. Maskor kan man stoppa med genomskinligt nagellack, lösa trådar går att fästa på baksidan av tyget, men vad gör man med banden i nacken? Sparar till rätt tillfälle! Här är några förslag på vad du kan återanvända bandet till.
<>
Bind ett band runt en kvist med örter.

Använda som pynt. Här runt en mässingsljusstake.

Klipp loss bandet varsamt - så att du inte skadar tyget. Är bandet syntetiskt, kan du hindra ändarna från att fransa sig med lågan från en cigarettändare. Håll bandänden på ett par centimeters avstånd från lågan så fästs fransarna fast

måndag 21 november 2011

Generationsskifte vid symaskinen

Ganska nyligen släppte Konsumentverket en rapport om ungas konsumtionsvanor. I tv-nyheterna gjordes en stor sak av att unga inte bryr sig om miljö eller etik när de handlar sina kläder. Shop `til you drop, liksom.

Några dagar efter nyheten träffade jag Elisabeth Dahlin som jobbar på Röda Korset. Hon kände inte alls igen den bild medierna visade. Hon tycker istället att unga är jätteintresserade av att återanvända, sy och redesigna sina kläder. Det enda hindret brukar vara avsaknaden av en symaskin. De senaste åren har Elisabeth jobbat i olika projekt i Röda Korset med koppling till deras textil- och sömnadsverksamhet.

Det började med en omorganisation. De frivilliga sömmerskor som hjälpt Röda Korset med att tillverka babykläder till katastrofområden blev informerade om att man inte längre skulle driva den verksamheten. Det kom som en chock för de c:a 20 000 personer som ägnat sig åt att sticka och sy. Även om de inte fått betalt för sina tjänster hade de ju sysslat med något för dem meningsfullt och viktigt. Och nu upplevde de att de hamnat ute i kylan. Även den stora världen hade förändrats under åren som gått. I dagens katastrofområden är det inte kläder eller babykit som efterfrågas, utan i första hand rent vatten. Att då från hjälporganisationernas sida skicka babykläder kan tyckas vara förmätet och ett hån mot de behövande.

Elisabeth, som beskriver sig själv som textilfreak, ville ta till vara på den kunskap som sömmerskorna hade. Genom olika samarbetsprojekt bland annat med studieförbund lyckades man återuppliva sömmerskornas verksamhet. Till en början sydde man tygkassar av återvunnet material i ett lokalt projekt. Men allteftersom blev projekten mer och mer spännande. En textilingenjör involverades i ett projekt där man tillverkade exklusiva klänningar av tyg som varit på väg till tippen. Symaskinerna gick sig varma och tyg, som annars hade slängts bort, fick nytt liv. Detta för oss tillbaka till de unga människor som roas av sömnad och klädförädling. I Örebro fick Studieförbundet Vuxenskolan ett uppdrag av kommunen att göra något för stadens ungdomar.

En enkät genomfördes för att undersöka deras intresse. Elisabeth, som samarbetade tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan, förvånades över att de inte alls var intresserade av att ”åka skateboard eller spela tv-spel”. De ville sy. Det var bara det att de ofta inte hade någon symaskin hemma och på skolan låste man in symaskinerna efter lektionerna. Av en händelse fick Studieförbundet kontakt med en nyss hemkommen teaterkostymör och tillika korsettsömmerska. Hon engagerades som projektledare och ett projekt startades för ungdomarna. Det blev en smärre succé! Av gamla kläder skapades det nya, personliga kreationer och sömnadskunskapen hade förts vidare.

Att lära sig sy och ta tillvara material, som varit dömt till deponidöden är naturligtvis en stor miljövinning. Men när jag frågar Elisabeth vad den största vinsten är med att ta till vara de äldres kunskaper är, säger hon tveklöst: den sociala aspekten. Genom projekten kan olika generationer mötas och lära av varandra. De äldres kunskap är värdefull. I de olika projekten ges de möjlighet att förmedla sina hantverkskunskaper, vilket också är ett viktigt led i organisationens miljöarbete.

Historien slutar inte här. Just som dessa rader skrivs letar Elisabeth efter nya projekt att driva inom ramen för organisationens arbete med textilhantering, stick- och sömnad och klädförädling. Vi får se vad det blir nästa gång.

fredag 18 november 2011

Textilism - vernissage på Konsthögskolan

Ikväll öppnar utställningen Textilism på Konsthögskolan. Den handlar om "världshandel och om veckade platser. Om de som syr våra kläder och om oss som bär dem. Om textil och begär." En mängd intressanta perspektiv på det där med kläder och textil alltså. I morgon kommer utställningen få besök av Gunilla Ander som skrivit en helgrym bok om bomullsindustrin: Bomull - en solkig historia heter den.  
För den som inte har möjlighet att besöka Konsthögskolan i helgen ges nytt tillfälle nästa helg, då utställningen fortsätter. 

torsdag 17 november 2011

En dansk stickande pausfågelflock

I väntan på nästa inlägg bjuder jag här på ett filmklipp från Kaffeslabberas. Bakom ordet(ungefär "kafferepsprat") döljer sig ett gäng danska pensionärer som bland annat stickar åt den danske designern Henrik Vibskov. Filmen är en kärleksförklaring till hantverk och till de stickande damerna som hjälpt stjärndesignern med hans kollektioner (långt ifrån de oseriösa aktörerna i den svenska äldrevården). Se klippet och du blir garanterat positivt berörd.


Här kan du läsa en mer djuplodande artikel om Kaffeslabberas.

I morgon blir det mer generationsöverskridande hantverk! Då möter du Elisabeth som berättar om hur hennes organisation tog till vara på över 15 000 personers hantverkskunnande.

tisdag 15 november 2011

Välkommen in i min garderob.

Det är inte ofta jag bjuder in folk i min garderob, men jag tänkte göra ett undantag. Efter att ha läst stora delar av Sofia Hedströms Modemanifest förstår jag varför det är så lätt att hamna i en slit-och-slängmentalitet. Det kan vara svårt och tidskrävande att skapa ordning i garderoben när man har mycket kläder. Men det finns knep! Här delar jag med mig av mina idéer kring förvaring. Vem vet, kanske kommer du ut ur garderoben lite visare än tidigare?  

På vintern förvarar jag mina sommarkläder i uteförrådet, omsorgsfullt nerpackade i ekologiska banankartonger eller hängandes på klädstången. På sommaren är det vinterklädernas tur i förrådet. På så vis får jag mer plats i garderoben och kan lättare hitta bland mina kläder oavsett årstid.

Välj ekologiska banankartonger! De konventionella bananerna är så hårt besprutade att giftet sätter sig i kartongen. Förvarar du saker i sådana banankartonger förs giftet vidare till innehållet. Handlar det om kläder får du eller dina barn så småningom giftet på och i kroppen.

Galge från förr.
Har man många olikfärgade kläder kan man sortera dem efter färg. Det är ofta så det ser ut i secondhandbutiker för att kunderna lättare ska orientera sig bland de stora klädmängderna. Själv har jag – under vinterhalvåret, ganska mycket mörka färger, så kläderna med glada färger piggar verkligen upp. (För övrigt är det ju väldigt ekonomiskt och smart att ha en favoritfärg. Då kan man stoppa alla kläder i en och samma maskin och slipper ägna förmiddagen åt att sortera tvätten. Det hade sina fördelar att vara hårdrockare och ha hyllmeter av svart.)

Skokartongerna sparar jag så att jag kan förvara mina skor i dem när de inte är i bruk. Om du tycker det är tråkigt med olika stora och olikfärgade kartonger, då kan du paketera in kartongerna i ett fint inslagspapper eller spraymåla dem i bästa ”Äntligen hemma”-stil. En etikett beskriver vad som finns i kartongen. Det finns massor av bra tips på hur du tar hand om dina skor här.
På hyllan ligger hattarna i bästa fall i hattaskar. De flesta stora butikskedjorna erbjuder olika lagringslösningar, i form av askar, lådor, backar osv. Det är skönt att kunna köpa sina lösningar, men det är roligare att försöka göra något av det man redan har hemma. Lite pyssligt, men enormt tillfredställande när man lyckas. 

fredag 11 november 2011

Ett visuellt inlägg i hållbarhetsdebatten.

Igår gick Fashioning the Future Awards av stapeln i London. Medvetna modeskapare vet att mode har en visuell kraft, som kan vara en betydelsefull plattform för debatten kring hållbarhets- och rättvisefrågor. Vinnaren i kategorin material och process, Evelyn Lebis, tror att arbetet med hållbar design framtvingar en nolltollerans mot avfall. Du kan se Evelyn i arbete med att ta fram material och färdigställa en design i filmklippet.



Utställningen öppnar idag, så om du har vägarna förbi London och Canary Wharf i helgen är det läge att titta på de deltagande och vinnande bidragen. Det är gratis.


torsdag 10 november 2011

Fars dag – en slipshistoria

Traditionsenligt ger vi far en slips eller kanske två, som han kan ställa den fina drycken på.

Drinkunderläggen kommer från Plenty
Så här gör du kameraremmen.
 Vid det här laget har pappa tröttnat på att få traditionstyngda och tråkiga farsdags-presenter. Gör något nytt av en gammal slips och ge honom istället! Slipsar finns ofta att köpa billigt i second hand-butiker. De klipska slipsidéerna du ser här kommer från Zickermans och Ecouterre.



onsdag 9 november 2011

Lysande klädtork

En futuristisk lampa där värmen från glödlampan torkar kläderna. Med energilampor blir effekten inte riktigt den samma.

Tvätta en skvätt

Jean-Baptiste Simeon Chardin: The Laundry Woman
Att tvätta kläder är en konst. Det var inte bättre förr, och på många håll i världen har man varken tillgång till rent vatten eller tvättmaskiner. Det är tungt, svettigt och tidskrävande. Ilskna tvättstugelappar känns ganska avlägsna, när man står längs ett vattendrag och klappar sina blöta plagg.
Varanasi, Indien
Visste du att det finns material som är direkt olämpliga att tvätta? Tidigare har jag skrivit om silverjoner i träningskläder. De ska hindra dålig lukt, men dödar även nyttiga mikroorganismer. Det är dumt, men företag som tillsätter silverjoner i sina kläder uppmanar kunderna att inte tvätta träningskläderna så ofta. Jag bara undrar: Vem väntar med att tvätta ett svettigt och skitigt träningsplagg en månad extra? Ett annat material som inte tål tvätt är fleece. Det är tråkigt, eftersom materialet tillverkas av återvunnen plast. Nya rön visar att kläder av fleece avger små partiklar vid tvätt. De följer med ut i sköljvattnet och hamnar så småningom ute i sjöar och hav. Där kan plasten ge otrevliga följder för djurlivet. 
Istället för att klä dig i fleece kan du återvinna plast och vara kreativ på samma gång. Ett gammalt russinpaketlock kan bli en julgransdekoration eller kärleksförklaring. 
Hjärta av lock från russinpaket.


tisdag 8 november 2011

Velour mon amour.


The Original

The Best
Pappas overall från 70-talet fick nytt snitt och en ny användare när ett blev två. Jag klippte av överdelen och satte resår i nederdelen och fick på så vis ett par sköna mysbyxor. Så nu när det är fredagsmys eller annan veckodags-mys är overallbyxorna självskrivna.

Ps. Bilden till höger kommer från Fika med Ulrika.

måndag 7 november 2011

Logiken i logistiken

I Ekoguiden Stockholms senaste recension finns en viktig detalj som drar ner ekoreko-betyget. Retrobutiken i fråga ”åker runt i hela Norden” för att hitta grejerna som passar i sortimentet. Är det inte underligt? Vi älskar närodlat, men när vi skördar återvunnet så verkar vi inte lika intresserade av det geografiska ursprunget*. Det är väl alltid bättre att återvinna än att kasta...även om det man tar till vara på har fraktats från andra sidan jorden och därmed bidragit till utsläppet av växthusgaser?
För den som ändå vill ha importerade prylar är naturligtvis frågan hur man transporterar mer väsentlig än varför. Därför vill vi som medvetna konsumenter hellre se att varor från andra sidan Atlanten fraktats med båt än flyg. Att transporter på land läggs på järnvägen. Att moderna sakletare promenerar, cyklar eller samåker. Helt enkelt därför att vårt val av logistisk lösning påverkar miljön mer eller mindre. Och det är något som även de minsta vet: Det man inte har i huvudet får man ha i benen (eller betala med tid, pengar och ökade växthusutsläpp).
En inte helt trafiksäker logistiklösning.

*Betydelsen av sakens historia är en helt annan historia.

torsdag 3 november 2011

Packa Jessis kappsäck

Hur packar man effektivt sin resväska när man åker bort? Jessi har svaret på frågan: Ta bara med det allra nödvändigaste. Resten kan du köpa på plats. När hon skulle delta i TED-konferensen och prata om sin unika stil, var det enda hon tog med sig i klädväg sju par trosor.
Här är Jessis personliga tips på hur du kan spara utrymme i resväskan eller garderoben och på samma gång göra miljön, plånboken och andra människor en tjänst.

onsdag 2 november 2011

Vinnande vintage

Skulle du vilja köpa ett par gamla underbyxor, med över 100 år på nacken, för 243.000 kr? Troligen inte. Men eftersom det handlar om kungliga underkläder som tillhört drottning Victoria (1819-1901) som säljs på auktion blir priset därefter. Det som kanske är mest anmärkningsvärt, förutom storleken på underkläderna – ja, här ligger Bridget Jones i lä, är det goda skick underkläderna är i: Inte en synlig fläck, sliten kant eller ens minsta lilla hål, och detta trots att underbyxorna och linnet skulle kunna vara av samma datum som den allra första telefonen. Nu vet vi ju alla hur det gått med telefonens utveckling: Mobiler kommer och går. Allt medan högt värderade sidenmamelucker består, vilket vittnar om kvalité och omsorg.
Intresserad av viktoriansk vintage? Kolla här.

tisdag 1 november 2011

Måndag hela veckan lång!


Åh nä, måndag hela veckan känns ju bara som ”Nej tack, hade jag velat ha en veckodag på replay så hade det varit lördag”. För vem vill uppleva samma trötta uppvaknande varje dag i veckan som man vanligtvis gör en måndag? Men tänk nu inte på den ångest du känner på måndag morgon – när ytterligare en arbetsvecka rullar igång och det känns långt till helgens njutningar och nöjen. Tänk istället på att måndag är den dag i veckan som rörelsen för vegetariska alternativ (mer känd som Köttfri måndag) gjort till sin. Måndag är den första dagen i veckan då söndagsförarna ställer bilen och åker kommunalt. Måndag är uppvaknande från helgens dekadens och utsvävningar, till en (förhoppningsvis) nykter tillvaro. På måndag återvänder barn och ungdomar till skolan för att ta till sig nya lärdomar. Men framförallt betyder måndag hela veckan att vi strävar efter att bli mer medvetna.

Sofia Hedström, som bloggar om mode och skrivit boken Modemanifestet, har ett återkommande tema i sin blogg: Medveten måndag. Där beskriver hon olika kampanjer och fenomen i modevärlden som syftar till att visa hur våra konsumtionsval påverkar större sammanhang, som miljön eller hälsan hos de som tillverkar våra kläder, och att du som konsument har makt. Så tänk nu att måndag, utifrån det perspektivet, faktiskt kan vara en bra dag att vakna upp till dag efter annan. Det är den dag du handlar för planetens och mänsklighetens väl. Det är den dag då du känner att ditt engagemang både ger dig själv och andra något betydelsefullt. Men det kan ju inte bara handla om en dag i veckan. Därför håller vi måndag hela veckan. Så nästa gång du hör någon sjunga ”I don´t know why I don´t like Mondays” eller någon annan antimåndagshymn ska du tänka ”Oh, happy day!”.

Från och med idag och en tid framöver kommer Ekoguiden STHLM fokusera på tyg, kläder och klädvård. Ekoguiden är fortfarande din vägvisare till affärerna och restaurangerna som har ett bra utbud av ekologiska och rättvisemärkta varor. Våra recensenter uppdaterar ständigt innehållet för att du lätt ska kunna hitta rätt.

Genom att uppmärksamma de material och produkter vi alla befattar oss med varje dag, dygnet runt - in på bara huden, hoppas vi sprida intresset för en medveten klädstil. Själv är jag ingen allvetande expert, utan en vanlig konsument med ett särintresse och hoppas därför att du lägger dig i och delar med dig av dina smarta klädtips. I första hand kommer det inte handla om mode, utan om återanvänd textil och fiffig stil. Därför passar det bra att återanvända min gamla blogg Modekollnoll. Är du särdeles intresserad av modehusens senaste kreationer bör då alltså bege dig någon annanstans. Här kan du däremot lära dig hur du får modehusens årsgamla kreation att hålla några år till och kanske bli lite mer personlig på köpet.

Proffsig, privat och personlig


Alla som befunnit sig i något sorts socialt sammanhang har fått erfara hur viktigt första intrycket är. Din kroppshållning, ditt ansiktsuttryck, dina kläder och din frisyr är det som talar långt innan du hinner öppna munnen. Jag blev nyligen tillfrågad om en profilbild som ska komplettera mina yrkeserfarenheter och studier i en kandidatdatabank. Låt säga att jag valde profilera mig med en något mer stram och professionell stil, än den som förekommer i bilder på Facebook.

En som fullständigt vägrar att göra några som helst förändringar av sitt yttre är Niklas Lundegård. Här bjuder jag honom på ytterligare medieexponering - fast han egentligen redan gjort ett väldigt bra jobb på egen hand. Det har dock blivit allt viktigare att tänka på hur och i vilka sammanhang man syns på nätet. Vissa arbetsgivare dammsuger nätet för att samla in så mycket information som möjligt av en arbetssökande för att skapa sig en mer nyanserad bild av den sökande. Gränsen mellan privat och offentligt har aldrig varit tunnare. Det privata är ständigt exponerat i det offentliga rummet. Är då representation viktigare än person? Det är väl som alltid - det beror på. Fundera över i vilket sammanhang du själv har tänkt synas i och av vilka människor du kommer att synas av. Är du beredd att stå för den du är eller känner du att det räcker att vara lagom?